Avelsarbete
Den numerärt lilla ras som barbet utgör medför särskilda utmaningar i avelsarbetet. Populationen består av många närbesläktade hundar och avelsbasen är begränsad. Som uppfödare måste man förstå och inse rasens sårbarhet, och se aveln ur ett bevarandeperspektiv. Ett väl genomtänkt och allsidigt urval av hundar i avelsarbetet är viktigt för att behålla rasens genetiska variation, och vara medvetna om att varje frisk och mentalt stabil hund är värdefull i aveln inom en så liten population som barbet.
Den övergripande målsättningen för rasklubben är att kunna bevara rasens hälsa, robusta karaktär, ursprungliga användningsområde och rastypiska exteriör. För att rasen ska hålla sig livskraftig finns några tumregler att hålla sig till:
• Begränsa inavelsökningen genom att para hundar med så lågt släktskap som möjligt.
• Hundens hälsa och välbefinnande skall alltid komma i första hand, dvs störst hänsyn skall tas till hälsostörningar vid avelsplanering.
• Avelsdebuten bör ske tidigast vid den ålder då hunden med stor sannolikhet hunnit utveckla för rasen kända hälsostörningar.
• Avelsdebuten bör ske tidigast vid den ålder då hunden uppvisar en vuxen individs fysiska mog-
nad och beteende.
• För att förhindra förlust av genetisk variation bör vi håller ner antalet kullar per avelsdjur.
• Prioritera avel som gynnar god funktion genom att t ex beakta rastypisk mentalitet.
• Till avel endast använda hundar som inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.
Mer ingående information om olika avelsfrågor för rasen finns att läsas i de Rasspecifika Avelsstrategierna (RAS) som ska utgöra ett hjälpmedel och vara en guide i det långsiktiga avelsarbetet.
Den övergripande målsättningen för rasklubben är att kunna bevara rasens hälsa, robusta karaktär, ursprungliga användningsområde och rastypiska exteriör. För att rasen ska hålla sig livskraftig finns några tumregler att hålla sig till:
• Begränsa inavelsökningen genom att para hundar med så lågt släktskap som möjligt.
• Hundens hälsa och välbefinnande skall alltid komma i första hand, dvs störst hänsyn skall tas till hälsostörningar vid avelsplanering.
• Avelsdebuten bör ske tidigast vid den ålder då hunden med stor sannolikhet hunnit utveckla för rasen kända hälsostörningar.
• Avelsdebuten bör ske tidigast vid den ålder då hunden uppvisar en vuxen individs fysiska mog-
nad och beteende.
• För att förhindra förlust av genetisk variation bör vi håller ner antalet kullar per avelsdjur.
• Prioritera avel som gynnar god funktion genom att t ex beakta rastypisk mentalitet.
• Till avel endast använda hundar som inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.
Mer ingående information om olika avelsfrågor för rasen finns att läsas i de Rasspecifika Avelsstrategierna (RAS) som ska utgöra ett hjälpmedel och vara en guide i det långsiktiga avelsarbetet.
