Barbet är en fransk vattenhund. Namnet Barbet kommer ifrån det franska ordet barbe som betyder skägg. Namnet fick rasen av kynolog Fouilloux på 1500-talet. Rasen Barbet är mycket gammal och finns ofta omnämnd i litteraturen från 1500-talet och framåt. Man refererar både till mindre och större exemplar av Barbet. De större individerna lämpade sig bättre till att vakta hem och boskap, medan de mindre och medelstora hundarna främst var fågelhundar.

Ursprungligen användes Barbet till fågeljakt och då inte enbart som apportör. Den var inte rädd för kyla, utan arbetade i vatten oavsett väderlek och årstid. Den sökte och stötte upp vilt som gömde sig i vattenvegetationen och apporterade det skjutna bytet till sin förare.

Barbet har också i likhet med Portugisisk vattenhund använts till att apportera pilar som jägaren skjutit. Även den franska flottan har använt Barbet som apportör. De franska kungarna sägs också på sin tid ha jagat med Barbet.

Rasens bakgrund
Enligt den långhåriga vallhundens stamträd gjord av J Coly skulle Barbet ha uppträtt på 800-talet. Den har utvecklats från den dåtida vallhunden i Atlasbergen (Berger du haut Atlas), som i sin tur härstammar från sydryska vallhunden (ovcharka). Ovcharkan känner vi till ända från järnåldern 1000 år f Kr.

Barbet har ibland även kallats Griffon d´Arret à Poil Laineux (laineux= ullig). I Europa fanns på 1300-talet ett flertal vattenhundar, vilka man hade många olika namn för. Även om Barbet inte skulle vara stamfader för alla vattenhundar, så är den ganska säkert mycket lik den ursprungliga typen.

Följande raser förutom Barbet kan anses som vattenhundar eller raser som härstammar från vattenhundar: Pudel (Frankrike), Irländsk vattenspaniel (Irland), Curly coated retriver (England), Wetterhoun (Holland), Spansk vattenhund (Spanien), Amerikansk vattenspaniel (USA), Portugisisk vattenhund (Portugal), Malteser (Malta), Bichon frisé (Frankrike/Belgien), Löwchen (Frankrike), Bolognese (Italien) Lagotto romagnolo (Italien), Bichon havanais (Cuba) och Coton de tulear (Madagaskar). Barbet har även använts inom avelsarbetet av bl a Briard, Fransk griffon, Strävhårig vorsteh, Italiensk spinone och Newfoundlandshund.

Rasens utveckling
Mot slutet av 1800-talet började man mer noggrant att skilja de olika raserna ifrån varandra. År 1894 skrevs den första rasstandarden för Barbet i Frankrike. Dåtidens Barbet skiljde sig utseendemässigt ifrån dagens. I rasbeskrivningen för Barbet beskrevs hundens förmåga att ta sig fram i svår terräng som i kärr och vatten då den jagar. Vidare beskrivs denna medelstora ras som stark, robust och intelligent med förmåga att arbeta självständigt, samt som uppsökande och apporterande hund.

FCI:s rasbeskrivning har ändrats fyra gånger (1965, 1986, 1999, 2006). Barbet tillhörde ursprungligen FCI grupp 7 (stående fågelhundar) men flyttades 1989 (godkänt av FCI)  till grupp 8 (retrievers, stötande- och vattenhundar).

Även om Barbet har använts vid framavel av många raser, så har den ändå själv varit nära att dö ut. Trots rasens goda egenskaper, lämnades den åt sitt öde på 1800-talet och i dess ställe prioriterades de raser som utvecklats ur Barbet. Pudeln togs som sällskapshund, (en gång i tiden användes i Frankrike samma namn för Pudel och Barbet), sjömännen valde Newfoundlandshunden och jägarna strävhårig Vorsteh.

I början på 1900-talet var inte längre Barbet en favorit hos jägarna och under andra världskriget försvann rasen nästan helt, då mera förfinade raser som exempelvis Pudeln blev populär. Efter andra världskriget fanns i Frankrike inga registrerade Barbet. Kvar fanns endast oregistrerade individer, samt gamla fotografier och oljemålningar som visade rasens ursprungliga utseende.

De första hundarna av rasen Barbet som registrerades i L.O.F. (Livre des Origines Francais) finner man från slutet av 1960-talet. Om en ursprungligen okänd hund motsvarade rasbeskrivningen för Barbet, så kunde den inkluderas i rasen och registreras med beteckningen ”Titre Initial”. Titre Initial Barbet har ända fram tills idag registrerats i Frankrike.

Rasen finns omänd i boken Dog Of All Nations av W E Mason det står om Barbet på sidan 44. I boken Rashundar i ord och bild av Leuhusenr från 1932 finns rasen också omnämd. Ett utdrag från boken hittar ni här