Flera rasklubbar har fått erbjudande och påstötningar om att det finns möjligheter att låta kartlägga hundars DNS. Detta har föranlett diskussioner inom SKKs avelskommitté samt har dialog förts med hundgenetikgruppen vid SLU, för att komma fram till hur man på bästa sätt ska informera klubbar och uppfödare om denna nya tillämpning av DNA-tester.

Avelskommittén och forskare vid SLU är tveksamma till konceptet, av flera anledningar. Många gånger är inte ett DNA-test som är framtaget för en (eller ett fåtal) raser validerat, eller relevant, i andra raser. Samma eller liknande sjukdom kan orsakas av olika mutationer i olika raser. Därför anses det tveksamt att "slå ihop" ett mycket stort antal tester för olika sjukdomar. Dessutom bör man fråga sig hur relevant, eller lämpligt, det är att testa för en mängd sjukdomar/åkommor som sannolikt inte utgör ett problem i den aktuella rasen. Risken är stor att fokus flyttas från de "verkliga problemen" i rasen till det som enklast kan mätas.

Genetiken bakom flera av de vanligast åkommorna är fortfarande okänd, och DNAtester kan endast ge svar på en bråkdel av det som är intressant för att bedöma en hunds avelsvärde avseende hälsa.

Hela skrivelsen finns att läsas här under Rasinfo/Hälsofrågor/ DNA-tester.