Rasens historia

Rasens exakta ursprung känner man inte till, och idag finns det olika historiska tolkningar om varifrån rasen härstammar, och det är med ett stort engagemang som den historiska härkomsten diskuteras.
    
Barbet beskrivs i litteraturen som mycket gammal, och finns omnämnd i skrift sedan 1500-talet. Vissa hävdar källor tillbaka till 700-talet. Barbet har ibland även kallats Griffon d´Arret à Poil Laineux (laineux= ullig). I Europa fanns på 1300-talet ett flertal vattenhundar, vilka man hade många olika namn för.

Genom seklerna har ett flertal vattenhundar kommit att spridas över en stor del av Europa. Namnet barbet är troligen en generell benämning på en hund som karakteriserades av en ullig päls med lockar som hade ett mjukt och socialt sätt och som kunde arbeta i vatten. Den har genom historien använts till att apportera jägarens pilar, arbetat som vallhund, spårhund, kunglig jakthund, vakthund, tryffelhund och använts som apportör av den franska flottan på 1800-talet. I litteraturen refererar man både till mindre och större exemplar av barbet. Vissa lämpade sig bättre till att vakta hem och boskap, medan andra främst användes i jakt på småvilt. Rasen kom dock att främst bli en spårande, stötande och apporterande hund vid småviltsjakten.
 
Utveckling
En första rasbeskrivning skrevs år 1894 i Frankrike. Då hade man mer noggrant börjat skilja de olika raserna ifrån varandra. I rasbeskrivningen för barbet beskrivs hundens förmåga att ta sig fram i svår terräng som i kärr och vatten då den jagar. Vidare beskrivs denna medelstora ras som stark, robust, intelligent med förmåga att arbeta självständigt samt att vara en uppsökande och apporterande hund.

I början av 1900-talet kom dock rasen att förlora i popularitet då jägarna började efterfråga mer specialiserade jakthundar, och efter andra världskriget fanns det ytterst få, om ens några, registrerade barbeter i Frankrike. Kvar fanns dock oregistrerade individer, samt gamla fotografier och oljemålningar. Från slutet av 1960-talet och framåt har man kunnat inkludera hundar med okänt ursprung i rasen barbet om den motsvarade rasbeskrivningen för barbet. Den har då kunnat registreras i Frankrike med beteckningen T.I. (Titre Initial).

När uppfödningen återupptogs fanns det några få uppfödare som hade olika målsättningar med sin avel. Några uppfödare önskade fortsatt föda upp medelstora hundar och avel med inriktning på rasens bruksegenskaper. Parallellt påbörjades en avel där man korsade in storpudel, och barbettypen kom att förändras. (Inkorsning har även skett med spansk och portugisisk vattenhund). Från och med 1980-talet kom två olika linjer att vara förhärskande för utvecklandet av rasen. Den ena linjen representerade högvuxna barbet med krulligare päls, som i huvudsak avlats till utställnings- och sällskapshundar. Den andra linjen representerade till storleken mindre hundar, vilkas päls ofta var mer lockig och vågig.

I början av 2000-talet uppgick populationen till c:a 500 stycken i världen. Man började nu korsa de här linjerna sinsemellan och inom dagens barbetstam kan man se inflytande från båda linjerna.
 
FCI:s rasstandard har ändrats fyra gånger; 1965, 1986, 1999 och 2006. Barbet tillhörde ursprungligen FCI grupp 7 (stående fågelhundar)

På den engelska barbetklubbens hemsida finns en mer detaljrik version av rasens historia. Den del som avhandlar 1900-talet har översatts och publicerades i Barbetbladet #4 2020.

- Läs artikeln om barbetens 1900-talshistoria (Barbetbladet 2020, #4).

-  Läs här en tidningsartikel från 1934 där Monsieur Le Houelleur delger sin syn på barbetens ursprung och karaktär (särtryck ur Barbetbladet 2022, #4). Monsieur Le Houelleur hade uppfödning av barbet i Frankrike på 1920/30-talet. Läs mer i artikeln ovan om barbetens 1900-talshistoria.